Rose nails

I can sit and stare at my unwritten blog posts for ages without finding any words. Writing something that works and feels genuinely me is for me definitely the biggest blogging challenge.

Should I write about how I created my manicure (even though it feels obvious to me)? Should I write how I feel about it (which often times means I would write what I don't like about it so much making it seem like I'm either fishing for compliments or am overly critical and who wants a negative nail blog?)? Should I write random titbits about my day (for some reason this makes me feel aloof...)? Sometimes I think I'm better off not saying anything at all (now I have to go listen to When You Say Nothing At All)!

Polishes used: Pahlish Fleur de Sel and Stripe Rite in silver. The roses were painted with acrylic paints.


På svenska:
Ibland kan jag sitta och stirra på mina oskriva blogginlägg i hur lång tid som helst. Att komma på något som känns relevant att skriva och även känns "jag" är för mig verkligen det svåraste med att blogga.

Ska jag kanske skriva lite om hur jag skapat manikyren (trots att det känns som självklart för mig)? Eller kanske hur jag gillar manikyren själv (vilket väldigt ofta skulle bli att jag skriver vad jag inte gillar så mycket med manikyren vilket får det att se ut som jag fiskar efter komplimanger alternativt bara är överdrivet kritisk och en negativ nagelblogg låter ju rätt trist?)? Eller kanske är det små episoder från min dag som jag ska slänga in (vilket känns väldigt krystat för mig i många fall...)? Ibland känns det verkligen som jag bör hålla mig från att säga någonting alls (vilket fick mig att tänka på Ronan Keatings When You Say Nothing At All).